Vi ses i himmelen.

Lilla lilla flicka, det finns inga ord, jag är så upprörd, lessen och arg. Jag kan inte sluta flänna.
Ni kanske tycker att jag saknar empati men har "42 åringen" verkligen rätt att leva? Jag känner för att skiva exakt vad jag tycker och tänker, men det passar sig inte riktigt i skrift.

Mina tankar finns i kväll i Sjärnsund hos Englas familj. Må hoppet åter hitta er..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback